Tankesmedja

I tre timmar har amerikanen på våningen ovanför oavbrutet spelat jazz/boogie-woogie på nått piano. I något snabbare tempo hör jag kontinuerliga stötar från ett annat rum. Det regnar och blåser ute och jag känner mig lika inburad som Dawit Isaac. Måste skriva klart ett 10 minuter långt tal som är tentauppgiften i japanskakursen tills imorgon. Arbetsron i det här dårhuset bidrar inte direkt till nått Obama likt "Yes, we can"-tal, snarare ett knugen-likt kära örebroare.