Dubbel

Kom på tal häromdagen när man egentligen bestämmer sig för att "nu, nu är det dags för en dubbelhalsad elgitarr. I just denna låten kommer det passa perfekt."
Undrar lite hur den här sköne japanen kom på sin grej och hur mycket tid han lagt ner i metallverkstan för att fixa stativet just kanske bara för den här låten. Kör han fler låtar? Vad har han på sin repertoar? Under tiden jag letar efter en fritidssysselsättning så inspireras jag av honom:




En bra onsdag rätt igenom.

Facebook

Hörde att de som inte är medlemmar i facebook är lite lyckligare än de som inte har facebook. Detta borde betyda att jag är ganska lycklig. Blev skitstressad när jag konstaterade det. Är jag lycklig? Spontant ryggar jag tillbaka och svarar nej. Ifrågasätter mitt förnekande och omformulerar mig till att det är klart att det finns de som är olyckligare. Men jag ser mig ändå inte som lycklig, eller, vad är lycka? Jag kan vara glad... och skitnedstämd. Då faller ju hela lyckan. Började googla lite och fastnade på lyckobloggen (varning utfärdas för alla som inte orkar må ännu sämre då man inser att man är en av de som faktiskt googlat upp en blogg som är helt ämnad åt något du tydligen inte är helt nöjd med och som kanske inte riktigt går att ta på).

Hittade ett par strategier för att uppnå den här så kallade lyckan:

1. Uttryck tacksamhet.
2. Tänk positivt.
3. Jämför dig inte med andra.
4. Var snäll.
5. Vårda sociala relationer.
6. Lär dig härda ut.
7. Lär dig förlåta.
8. Sträva efter flow.
9. Njut av livets glädjeämnen.
10. Sätt upp mål och sträva dit.
11. Utöva religion eller andlighet.
12. Ta hand om din kropp

Redan efter första punkten var jag helt matt. Kan ju säga att jag kämpar ta mig fan på för att bli lycklig. Men blir fortfarande bara stressad av att konkretisera hur jag ska bli lycklig. Lycka är jävligt svårt. Jag går inte omkring och är lycklig hela tiden. Inte varje dag. Har jag ett meningslöst liv de dagarna? Vissa dagar skulle jag nog svara ja. Varannan dag? Men sen ångrar jag mig. Nästan. Typ. Funderar en hel del.

Skulle behöva bolla med nån. Tomt på skype. Länge sen jag fick ett skitsnackar-samtal från nån. Jag ringde mitt senaste igår. Jävligt lätt att vara tacksam. Men jag härdar ut. Imorgon är nog den meningsfulla dagen. Idag är det tisdag. Såklart.

Rädda barnen

Skulle bara gå längs gå-gatan och spana in i butikerna för att se vad jag går miste om när jag försöker hanka mig fram någonstans under existensminimum. Helt fel person att komma fram till och lobba för att ge donationer till greenpeace, läkare utan gränser etc. I ögonvrån ser jag självklart hur den jämnårige snubben med pärmen med nån NGO-logo på utsidan försöker kana upp parallellt med mig och hoppas på att jag ska ha fem minuter över idag och sedan 100 kr över varje månad. Sorry killen. Hösten -09 är det inte en endaste serveringspersonal som fått så mycket som en enda skattefri krona av mig. Direkt taggarna utåt från min sida. Tänker: försök bli av med honom så fort som möjligt. Titta inte ens på honom.

- Vad vet du om barns lidande i världen?

Hade förberett svaret redan när jag såg att han fångat mig i ögonvrån.

- Jag är inte intresserad.

Blicken ner i backen. Fortsatte gå utan att göra minsta rörelse. Inser vad jag sagt. Dåligt dåligt samvete. Dålig människa. Dålig tajming. Barns lidande är hjärtskärande. Rädda barnen gav mig dåligt samvete. På en fredag då jag inte ville tänka.

Nyans

Det känns som att mina färdigheter i svenska håller på att förfalla. Jag har inte läst en enda bok efter sommaren. Jag tittar mest på japanska youtube-klipp. Lyssnar inte på radio. Skriver sällan brev eller mail. Är mycket ensam. Jag har fastnat i att svara "bra", "ok" eller "inget att klaga på" när någon frågar hur helgen varit eller hur läget är. Vad hände med nyanser och känslor?

Under den här helgen ska jag försöka nyansera mina uttryck. Svårt, men jag hoppas på att övning ger färdighet.

Dans

Bra egenskap: Ärlig

Efter två dagars funderande kom jag på det.

Kom iom det på att jag har hittat ett japanskt favoritpojkband. Hänger mungiporna kan jag alltid kolla på det här klippet och dansen ffa vid 2:40. Känner mig som en liten 3-åring som det spritter i benen. Überseriösa 25-åriga flickidoler som dansar i grupp. Fantastiskt. Utlämnande. Skiter it. Ärligt.

Mörkgul

Kommer livet sluta pendla så extremt mellan topp och dal? På fem minuter är jag SSRI-preparat-beroende från att ha ett glädjerus likt efter intaget av en mazarin.

Varför? Hösten gick från gul, vacker och sammanfattande till tung, mörk och ensam.

Osäker i mig själv. Dålig egenskap. Ska fundera på en bra egenskap lagom tills imorgon.

Brorsans födelsedag idag. Ingen att säga grattis till. Det suger, river, sticker, hugger, allt som gör ont och lite mer.