Avenyn

Är less på det här boendet så jag håller på att spy. Eller kanske mer avståndet. Är det teoretiskt möjligt att det både är motvind både när man ska härifrån och hem? Hur sjukt är det egentligen att man bor i periferin trots att det tar 10 min att cykla hit från centrum? I deppiga stunder, som idag, undrar jag hur mycket som hänger på lägenheten och hur mycket hänger på mig att ingen pallar komma hit? Om jag bara går till mig själv så måste jag rannsaka mig och tänka efter hur ofta jag pallar mig till nån annan. Inte ofta. Men det händer. Sen spelar det ju in att man man e en evig ensamboende fyr också. Eller. hmm... borde det inte vara... aja. nu tappar jag tråden och pallar inte fundera.
Tänkte på det en polare påpekade när vi snackade om områden att bo på. Man vill bo nånstans där det känns att man kommer hem. Då gäller inte bara att man har en mysig lägenhet (tillägg: idag är en sån dag att jag mår dåligt varje gång jag yttrar eller hör ordet mysigt...). Att få uppleva saker med andra människor gör allt så mycket mer. Inte bara gemensam semester, middag tillsammans eller bara få snacka om ingenting tillsammans. Även att bo i ett område där det bor fler som kommer hem typ samtidigt tror jag påverkar. Att bo granne med industri och avgas-avenyn gör nog sitt till att jag inte riktigt kommit på plats. Ser fram emot att flytta till ett riktigt bostadsområde!

Får se om jag tar bort det här inlägget alldeles strax. Om inte, så ser jag det som ett inlägg som jag förhoppningsvis kan utvecklas från senare.

I dessa flyttider letar jag febril efter möjligheter att reformatera mina ägodelar.

Läderkängor

För några veckor sedan satt jag och några kompisar på Knurran och spanade ut över de hippaste Malmöiterna som samlats för att inspireras av de senaste lokala modeskaparna. Då vi för tillfället kände oss lika uppklädda som gardinlängder på rektorsexpeditionen på en högstadieskola så vi gled in på vad vi inspireras av eller hur man kan inspireras rent modemässigt. Jag promotade starkt och länge japanska dramaserier men när våra kloka hjärnor kokats ihop framstod en riktig klassiker som den främsta inspirationskällan: folk på stan.

Således har jag de senaste veckorna spanat och spanat. Då portmonnän mer är en spargris för 50-öringar istället för en välmående maffiabunt med buttra Carl von Linné-sedlar så har målet helt enkelt varit att försöka använda det man har i garderoben hemma och inte behöva köpa nytt. Kan säga att det går sådär. Igår såg jag en snygg asiat som jag försökte efterapa idag. "Nja", är nog resultatet. Tror jag får försöka tejpa ögonen och be nån hugga bort lite av gam-snoken för få till det. Eller kanske köpa ett par snygga läderkängor kanske är enklare. Eller åka till Japan igen.

Spanska

Istället för att trängas på tunnelbanan i Tokyo står jag nu om eftermiddagarna och väntar och väntar på att tåget mellan Helsingborg och Malmö ska gå. Ett i halvtimmen. Service! Som den gamle pendlare jag ändå är uppskattar jag när det händer nått oväntat (inkluderar inte att tåget blir försenat, man glömt pendelkortet hemma eller att dörrarna stängs precis framför näsan på en och man får vänta en halvtimme på nästa tåg och låta svetten på ryggen torka in i T-shirten).

Idag när vi rullade in mot Malmö började Lokchaffisen snacka som vanligt, "nästa malmö, fortsätter till kastrup och köpenhamn..." och så på lite knagglig engelska där han kallade Köpenhamn för just Köpenhamn, "Next stop Malmö, the train will continue to Kastrup and Köpenhamn". Dagens lilla roliga tänkte jag. Sen drog snubben igång på flytande spanska och jag insåg att, snackar han flytande spanska och flytande svenska så är det helt OK att han kallar Copenhagen för Köpenhamn. Pendlarna skalla: Fler språk i utropen!