Kvalitet

På aftonbladet.se handlar rubrikerna om dejtingbluffarna där nån stackars godtrogen skogsmulle från västmanland som inte blivit kär på 10 år nu blivit blåst på 30000 spänn av "Annie" från USA. Hon skulle komma till sverige efter att hon först pluggat lite i Afrika. Tyvärr hade hon så dåligt med pengar att skogsmullen var tvungen att pröjsa hennes biljett. (De har fortfarande aldrig setts, bara chattat på MSN).

Men lustigt nog kom inte det datumet som hon hade sagt hon skulle komma. Istället hör hon av sig två veckor senare via chatten och ber om mer pengar då hon inte blir utsläppt ur det afrikanska landet för att hennes pass gått ur. Skogsmullen skickar mer pengar för att skaffa ett pass.

På den nya planerade ankomstdagen så kommer inte Annie heller. Istället blir skogsmullen uppringd av en Läkare som säger att Annie är inlagd, supersjuk, och behöver pengar för vård. För en gångs skull blir skogsmullen skeptisk (eller förstår inte den afrikanske läkarens engelska) och betalar inte. Några dagar senare kommer Annie online på chatten (Afrika har ju så bra internetanslutningar) och är besviken och ledsen på skogsmullen. Han får dåligt samvete och betalar självklart mer pengar för att hon ska få en ny biljett. På tredje ankomstförsöket till Sverige så kommer inte Annie heller. Isället ringer sjukhuset i Afrika och säger att Annie avlidit.

Artikeln avslutas med att skogsmullen ger en summerande och klok lärdom till andra oskulder i obygden. "Så fort pengar börjar nämnas bör man vara på sin vakt"

Vilken kvalitetsjournalistik.

Kompletterar nyhetsintaget på dn.se där de har en artikel om något mer inflytelserika gubbar. Blev nästan tårögd när jag läste om Helmut Kohl, George Bush och Michail Gorbatjov som träffats i Berlin för att fira 20-års jubileumet av murens fall. Tre slitna gubbar med käppar, rullstolar och talsvårigheter. Tre giganter i politiken. Fick en sån härlig känsla i kroppen när jag läste om det, dem kändes så nöjda, och jag unnar dem verkligen det.

Hade tidigare scrollat ner lite på aftonbladet.se där Linda Rosing nu var allt annat än nöjd med sina förstorade läppar och tuttar. Scroll scroll.

Mazarin

Som så många andra funderar jag på vem det egentligen är som ringer in till alla tv-kanalernas spelprogram som tagit över rollen för den pipande testbilden från kl 02-15 (med avbrott för repriserade nyhetssändningar, trötta 5-minuters debatter och trisskrapning mellan 6-9). På samma sätt undrar jag vem det är som prenumererar på jambas coola, fräcka och dunderhäftiga blinkande bakgrundsbilder. Bara att ringa in och rösta fram en kvinnlig platinablond muskelknutte till Sveriges bidrag i den europeiska kvalitets televisionen är för mig väldigt avlägset. Inte just själva valet av Hulk Hogan, utan själva ringandet och sms:andet.

Lyssnade på föräldraradio nu i helgen, ring så spelar vi. Jag vet inte riktigt vad som hänt men jag var tvungen att sätta mig och ta en mazarin för att smälta chocken. Attityden bland aktiva ringa-in-till-radio-svenskar har förändrats i grunden. Maj-britt 70 hade i helgen turen med sig när slutsiffran var 3 och ringde därför friskt in till Lisa Syrén för att få göra sin röst hörd. Efter 10 minuters babbel om ingenting (men ändå mer substans än Rix-fm, Megapol, NRJ kommer upp i tillsammans på 10 veckor) så kommer så rubriken och frågan. Maj-britt spetsar öronen och försöker förstå frågan. Eller, gör hon det? Nej! Hon sitter och väntar på att hennes tre vänninor, tre barn, 6 barnbarn och 2 barnbarnsbarn som också lyssnar på ring så spelar vi ska ringa Maj-britt och berätta svaret. "Vänta, nu ringer min mobil....ah. tack...då säger jag: lejon!" Grattis Majbritt. Du vann ingenting men du får höra en låt. Varför är det så jäkla viktigt att svara rätt?

Så där sitter jag, äter min mazarin och begrundar attityd-skiftet bland in-ringarna. Läser på mazarinförpackningen: Vinn din vikt i kakor, SMS:a din favoritkaka till 72150 och vinn!

Nu sitter jag bara och väntar på att de ska ringa vilken sekund som helst och säga var jag kan hämta mina 68 kilo mazariner!

Alla

Såg på "män som hatar kvinnor" i helgen. Jag gillade inte riktigt boken när jag läste den. Tror det var för att den var var upphaussad, inte riktigt min gengre och trots att familjemedlemmarna hade ihjäl varandra till höger och vänster var det fortfarande för många namn att hålla reda på. Gillade dock filmen! Skönt med en film som förkortar, förenklar och förhöjer berättelser. Ett citat fastnade och flera dagar senare så går jag fortfarande och grubbar på det. "Alla har hemligheter". Stämmer så väl. Skäms när jag tänker på det. Skräms när jag tänker på det. Tänker inte mer på det.

Brr...

Avslutade precis ytterligare en serie. Har tyckt den varit ganska dålig rätt igenom men kämpat på till slutet. Den tog sig lagom till näst sista avsnittet och det sista avsnittet var så där härligt tårdrypande som jag vill att de ska vara. Nu börjar letandet efter nytt friskt material. Hoppas på jackpot! Idag var det även dags för min samhälleliga plikt att få gratis vaccin. Under flera veckor har svenska folket, precis som i folkomröstningar angående EU, facebook, ombildning av hyresrätter och hål i öronen på killar, delats in i för och emot vaccinering. Fantastiskt att folk orkar engagera sig. Jag tog i alla fall parti för "för" och nu väntar jag bara på att biverkningarna ska sätta in. Passar på att njuta av hösten när den är som finast... trots den sibiriska kylan.

Glögg

Nu är den här, julen. Igår när jag var en sväng förbi systemet så såg jag den. Detta års blossaglögg. Visste inte riktigt hur jag skulle reagera. Nu står vi tydligen där. Höst, mörker, tända ljus, mys, ensamhet, julstämning, ångest, halsdukar upp till örsnibben, mass-sms med god jul hälsningar, äppelmos på skinkan, tenta, pigmentfrånvaro, längtan bort. Mår vi verkligen bra av att behöva tänka på det här redan? Räcker det inte med att ALLA går omkring i ångestmörka kläder, att dagarna blir bara kortare och kortare, att vintertiden står med hagelbössan utanför dörren och att Peter Jihde försöker uttala sig om musik varje fredag?

Idag ska jag ta på mig nått somrigt men ändå varmt i ren protest mot ångesttrenden.