Facebook

Hörde att de som inte är medlemmar i facebook är lite lyckligare än de som inte har facebook. Detta borde betyda att jag är ganska lycklig. Blev skitstressad när jag konstaterade det. Är jag lycklig? Spontant ryggar jag tillbaka och svarar nej. Ifrågasätter mitt förnekande och omformulerar mig till att det är klart att det finns de som är olyckligare. Men jag ser mig ändå inte som lycklig, eller, vad är lycka? Jag kan vara glad... och skitnedstämd. Då faller ju hela lyckan. Började googla lite och fastnade på lyckobloggen (varning utfärdas för alla som inte orkar må ännu sämre då man inser att man är en av de som faktiskt googlat upp en blogg som är helt ämnad åt något du tydligen inte är helt nöjd med och som kanske inte riktigt går att ta på).

Hittade ett par strategier för att uppnå den här så kallade lyckan:

1. Uttryck tacksamhet.
2. Tänk positivt.
3. Jämför dig inte med andra.
4. Var snäll.
5. Vårda sociala relationer.
6. Lär dig härda ut.
7. Lär dig förlåta.
8. Sträva efter flow.
9. Njut av livets glädjeämnen.
10. Sätt upp mål och sträva dit.
11. Utöva religion eller andlighet.
12. Ta hand om din kropp

Redan efter första punkten var jag helt matt. Kan ju säga att jag kämpar ta mig fan på för att bli lycklig. Men blir fortfarande bara stressad av att konkretisera hur jag ska bli lycklig. Lycka är jävligt svårt. Jag går inte omkring och är lycklig hela tiden. Inte varje dag. Har jag ett meningslöst liv de dagarna? Vissa dagar skulle jag nog svara ja. Varannan dag? Men sen ångrar jag mig. Nästan. Typ. Funderar en hel del.

Skulle behöva bolla med nån. Tomt på skype. Länge sen jag fick ett skitsnackar-samtal från nån. Jag ringde mitt senaste igår. Jävligt lätt att vara tacksam. Men jag härdar ut. Imorgon är nog den meningsfulla dagen. Idag är det tisdag. Såklart.