Haj

På ett kafé någonstans i Tokyo sattes äntligen nya stadgar. Jag fick en kompanjon i träningsmålsättningen. Efter veckor av överkonsumtion av chips och japanska dramaserier var det dags att ta sig i kragen. Den följande dagen drog jag på mig hajdräkten, flyttade över mina superfeet till löparskorna och gav mig ut på en löprunda. Som grädde på moset hittade jag en lekpark bara två kvarter ifrån där jag bor. 60 minuter senare hade slappisen fått sig den genomköraren han så väl behövde. Dagen därpå gav jag mig ut för att ta mig upp på Tokyos högsta (?) berg, Takao-san. Djupa knäböj hela vägen upp gav den glut-träning min modellagentur efterfrågat ;) De flesta av de andra 1ooo japaner (hälften pensionärer med bergsbestigningsutrusning och hälften lågstadieelever med små söta stråhattar) som också besökte berget denna dag valde att ta linbanan upp till toppen varpå det var relativt glest med arbetsmyror på stigen som letade sig upp på berget.

Idag har jag träningsvärk från topp till tå men känner mig i övrigt kalas.