Om hur SAS aldrig slutar förvåna hur gammal man kan vara och jobba som flygvärd. Redan när jag såg morfar-flygvärd så genomsökte jag per automatik flyget för att hitta den portabla defibrillatorn. Sov inte en blund på 10,5 timmar, i huvudet spelades staying alive och jag rabblade 30:2 som ett mantra.
Om hur det känns att landa på narita flygplatsen utanför tokyo. Undrar om det är heltäckningsmattan som gör det så extremt tyst. Tänkte på att där det står "Welcome to Japan" när man går i suckarnas gång står det bredvid på japanska "Välkommen hem". Jag tackade och tog emot och blev på gott humör.
Om hur mycket man svettas i solgass iklädd skinnpaj. Känns väldigt relevant att jag tog med långkallingar...
Om hur lågt det kan vara i japanska hem. Däribland mitt. Nästan 1.80 i köket.
Om hur fantastiskt skönt det ska bli att gå och lägga sig nu kl 1800, även om det är på tok för tidigt. Men jag är trött. Och jag har ju semester.
Morfar-Flygvärd var förmodligen även med på den gamla goda tiden när SAS flög zeppelinare mellan Ljungbyhed flygfält och Hannover år 1928.
SvaraRaderaFast fy Per, nu uttalade jag mig om gamla luftbroar utan starka evidens och genomförd källkritik. Igen.