När jag hade kommit ner till tredje källarvåningen insåg jag att jag tappat bort mig. Började leta mig uppåt och smet förbi en tågspärr för att komma mig ut i friska luften. I Tokyo finns inga meterhöga glasspärrar som ska förhindra tjuvåkande. Nej, här har man små vadderade kuddar i knähöjd som fälls ut om nått inte är korrekt. Håller man normalt "stressad-japan-som-ska-byta-tåg-tempo" så utlöses kudden redan efter man passerat så, egentligen gjorde jag nog inget fel...
Kollade runt lite i Shinjuku och betraktade skådesspelet när klockan passerat 18 och alla
kostymnissar slutat jobba och ska ut på krogen. Lite som att gå mitt i en alkoholpåverkad version av Dressman-reklam. De kommer i skockar. Först kommer den högljudda "ledar-kostymen" med slipsen runt huvudet, sen den stora massan där det oftast är nån enstaka kostym-kvinna, och till slut kommer den redan överförfriskade stackarn med slipsen på sned som alltid skickas hem med Taxi redan kl 19. Karaoke-inkastarna kämpar på för fullt för att få in kostymgängen just på sin krog.Träffade min japanska lillasyster under körsbärsblommorna i Uenoparken. Äntligen är våren här och jag med den:
Har du bara observerat eller faktiskt "karaokeat"? :)
SvaraRaderaÅh vad du måste njuta av solen som värmer i ansiktet. Här har det oxå varit vår idag så vi har grävt i sanden, gungat o fikat utomhus. Kram
SvaraRaderaLåter som en härlig dag. Är man på jakt efter äventyr är nog, vilse i Tokyo, en bra början. Känns tryggt att du hamnade under sakuran tillslut... Kram
SvaraRaderaHej du! Härligt att kunna fylla dagarna med det man känner för just för stunden.. försökte själv trotsa invanda mönster o tog cykeln till ikea i helgen - trots att bilen stod parkerad på gatan. Det var sista gången. Tror jag har nio blaffor på smalbenen som spår efter hörnet på metallramen som i varje nytt trampförsök borrade sig djupare in.
SvaraRaderamen solen värmde även här våra ryggar o ett skönt alternativ till spinnigcykeln på forum.
Ha det min vän - kramar
Martin!!!
SvaraRaderaÄr det någon som får mig att börja följa en blogg så ska det vara du!
Det här är premiär i mitt 26åriga liv, så att det känns spexigt värre såhär i toddytider.
Riktigt kul att få föjla dig och dina äventyr. Står i bjärt kontrast till vardagslunken här hemma då det mest upphetsande tycks vara när en 5-månaders bebis kräks på mina nytvättade jeans, eller när man byter frukostflingor för att få lite spänning i vardagen.
Jag är lite bekymrad över ryggstatusen på alla japaner som når över 1.80 över markhöjd, anpassr de sig med en sämre hållning eller hur funkar det?
Fortsätt njut och underhåll.
massa kramar /Emma
Martini!
SvaraRaderaVad glad jag blev av att läsa dina inlägg! Jag som höll på att falla ned i en ytterst djup och ovanligt mörk måndagsgrop. Det kan ha att göra med att jag spenderade natten på SJ:s nattåg från Östersund och intog min frukost på Malmö centralstation kl 05.35. Eller så är det helt enkelt för att du inte är här. Du ser i alla fall ut att ha det bra och det låter så på dig. Gut! Jag funderar på att våldgästa K&Z ikväll och då eventuellt sitta på din plats :-). Sköt om dig! Kram Mary
Ser att du redan börjar bli solbränd. Är det på riktigt eller har du varit inne och pillat på Canon-kamerans Vivid and Warm colours-inställning?
SvaraRaderaVackra träd så här års i Japan! Är det körsbär, bigarråer eller moreller måntro?