Jag älskar yoyogi-parken! Den överträffar sig själv varje gång man går dit. Igår hade jag varit i Shimokitazawa och fått guldkort (!) på min favoritbutik. Lätt ångestfylld gick jag därför till Yoyogi-parken där det absolut inte finns nått att göra av med pengar på. Istället iaktog jag en tv-inspelning av väderprognosen, tre tjejer som övade nån sång, två andra skolflickor som övade på en dans, ett par grabbar som spelade upp nån sorts komisk pjäs för ett par fnittrande tjejer, ett antal frisbee-kastande par och en man som övade säckpipa. Men det mest överraskande momentet denna dag var inte säckpipemannen, nej, jag såg för första gången sen jag kom till japan riktigt grovhångel. Nästan en oral-våldtäkt. Kunde inte sluta stirra och paret kunde inte sluta hångla. Helt fantastiskt så här 2 1/2 månad utan sett röken av närhet.
Har varit till sjukhuset tre gånger nu då mina ögon kliat som om jag haft oculär springmask. Med mirakelmedicinen kortison och nån allergimedicin är det nu mycket mycket bättre. Är det inte vaglar så är det allergi. Mina ögon är ungefär lika motståndskraftiga mot sjukdomar som en AIDS-patient på cellgift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar