Sopberg

Det mesta här borta är litet, inte bara japanerna. Portionerna är mindre. Gatorna är smalare. Handfaten, toaletterna och även pissoarerna är placerade lägre. Hundarna är i 99 fall av 100, små handväsk-hundar. Sladden i telefonkiosken är kortare (vilket i samband med den lägre placerade telefonapparaten leder till en något framåtlutad ställning när man som västerlänning förpassas till telefonkiosker). Japanska böcker är tunnare. Har inte riktigt förstått just hur alla böcker kan vara ungefär lika tjocka (ca 300sid) men folk stirrade ganska rejält när jag drog fram 950 sidor Shantaram. Det var nån gång nån frågade om alla utländska böcker var så tjocka. Självklart, svarade jag. Så länge alla tror jag är Amerikan så kan de likaväl tro att alla böcker vita människor läser är lika tjocka som ett helt japanskt bibliotek.

Men mest spännande hittills i vad som är mindre har jag upptäckt den japanska sopbilen. Med tanke på att jag aldrig har gjort av med så mycket sopor (då allt är engångsförpackat, man får påsar så fort man köper minsta tuggummi, och man står med reklam upp till knäna) så undrar jag hur många hushålls avfall det ryms innan de måste åka och tömma. Det är inte bara att sopbilarna är små. Bilarna pratar och talar om åt vilket håll de ska svänga, att de står stilla, att de håller på att hämta sopor osv. De källsorterar iaf en hel del här. Men iom att 80 % av alla sopor är plast så känns det ändå sådär att jag själv producerar ett sopberg lika stort som 40-talisterna är köttberg.

Det enda som inte är litet i Japan är nog min vagel jag fått på höger ögas ovanlock. Piss och skit.