och några öl senare så var det bara jag kvar då två av dem tagit sista tåget hem (tågen slutar gå vid midnatt) och den siste, han vi var hos, hade däckat och sov som en nyvaggad bebis. Men inte lät jag detta hindra mig, last man standing, att ha helkväll ute. Hamnade på en pytteliten pub med en fiolspelande bartender som underhöll mig och de övriga fyra gästerna (egentligen fem, men en kille sov 95% av tiden) fram till att tågen började gå igen.
På lördagskvällen var det dags för ett nytt försök. Denna gången blev det hip-hop klubb. Det är inte så lätt att smälta in i Japan, och dessutom på en hip-hop klubb. Det e inte min gengre för fem öre. Jag insåg snabbt att inte en kotte av de som var där (jag var enda utlänningen) hajjade ett ord av vad bling-bling-grabbarna-i-oversizeade-baseball-tröjor-med-kepsen-på-sned-och-med-kärleksord-på-tungan-som-hade-fått-mamma-att-tappa-hakan sjunger. Dock var det väldigt mycket stil och attityd på kidsen. Inte som i Sverige där attityd innebär taggarna utåt och "are you talking to me!?". Nej, attityd och stil som i att de studerat varenda detalj i homiesarnas musikvideos på youtube. Inte bara kläderna utan även rörelser och danssteg som kändes väldigt ojapanska. På nått vänster lyckades alla på nått sätt sticka ut, lite av nirvana för oss svenskar som när vi står på H&M tänker "den här har nog ingen annan köpt". Här, mitt ibland hundratals japs i a bathing ape hoodies och NY kepsar, stack jag upp som ett jäkla fyrtorn i mina tajta brallor och slimmade skjorta (plus vageln på högerögat). Raggningsförsöken gick käpprätt åt skogen. Undrar fortfarande vart de som säger "det e så lätt att få brudar i japan" har gått. Men jag kämpar på. Igår längtade jag efter pizza. Försökte kompenserade med med ris och friterade kycklingfiléer. Men, ni hör ju hur det låter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar