Äpplemos

När man är borta från Willys och Lingongrova mer än några veckor, kanske framförallt om man är ensam, så kommer sugen vare sig man vill eller inte. De senaste dagarna har jag varit sugen på matpaj, troligen efter allt surfande på dag- och kvällstidningarnas nätupplagor där man både får lära sig hur man har supersex för att få fler barn (scroll scroll), hur Lindsey Lohans förra flickväns kille fastnade i tullen för misstänkt terrorhandling (scroll scroll), vilken av teletubbisarna Alex Schulman gillar bäst (scroll scroll), och hur man lagar bästa pajen (klick). Det vattnas i käften som när myggorna upptäcker att grillsäsongen inletts och det därmed sker en explotionsartad ökning av barhudad blodsugaryta. Men så idag, utan att jag inletts i frestelse med hjälp av Alexandra Zassi, så kom suget efter havregrynsgröt med äppelmos. Fattar inte. Försökte och försökte men det släppte inte. Som en första exponering i vårsolen, skönt till en början, men sen svider det i flera dar.

Jag är nu iaf lika kontaktbar som telefonflickorna på linje24. Igår kom nämligen min mobil. Här SMS:ar man inte, utan man mailar (vanlig hotmail funkar utmärkt!). Därför mottages gladeligen mail till
martin-i@softbank.ne.jp

Igår begav jag mig till Hashimoto för att kolla om alla där har tyreodit. Svar: Ja. Alla jag talade med hade en klar symptombild. Trötthet, tendens att snabbt få mjölksyra, frusenhet, depressivitet, glömska, okoncentration (frekventa felhandlingar vid arbetsplatsen typ hälsa med en "bakåt-nick" à la förort istället för att buga), desorientering, lätt till måttlig viktuppgång, hes och grov röst, håravfall (har nån någonsin sett en hårig japan?), förstoppning, rikliga menstruationer. Ödematös och kall hud, blekhet, långsam puls, ledvärk, sänkt andningsfrekvens, muskelsvaghet, segt och långsant reflexsvar vid test av extremitetsreflexer. Fruktansvärt att en hel stad kan vara så. Det bjöds iaf på riktigt fin shopping vilket jag utnyttjade. Funderar på att ändra vårens färg från rosa till mintgrön.

I övrigt äter jag så jäkla mycket tofu. Finns två typer (inte de två typerna som finns på willys där den ena är vit och smakar trä och den andra brun och smakar trä), den ena är silkestofu och den andra är bomullstofu, och jag gillar den lite hårdare (inte stenhård som willys verkar tagit fasta vid) bomullstofun bättre. Tecknen liknar varandra ganska mycket (絹 och 綿) och när jag står i affären är det alltid ett lotteri vilken jag ska välja. I förrgår råkade det bli silkestofu. Då äter jag inte tofu på några dagar.

Hade ingen bild på tofu. Så det fick bli på Tokyo istället.