Dialekt

Dagens komplimang: "Vilken trevlig dialekt du har!"

Jag blev så glad att hela eftermiddagen blev som ett spontanbesök! Oväntat och jättetrevligt.

Tror jag brände alla glädjehormoner. Är apatisk. Eller kanske mer irriterad. På ingenting. Stal en kram idag. Får man inte mer än en japansk kärlekssång till kvällskos så är det kanske inte konstigt. Jag förstår, alla förstår, sällan jag handlar, sällan nån som handlar. Vill inte somna ensam, vill inte somna tyst, vill inte vakna tyst. Ska kanske börja prata högre, har ju ändå så trevlig dialekt. Känner mig inte bitter. Känner som sagt ingenting. Biter och biter i det sura äpplet. Vet att när det väl kommer till kritan är det lik förbannat jag som måste fundera ut en plan och ta tag i nått. Sökes: känslor.