Stenkoll

Strosade runt på stan idag och njöt av solen samtidigt som jag tittade på hur Svensson håller konsumtionslågan uppe och bidrar till att jag om 2 veckor har mer än 397 kronor kvar på kontot. Började fundera på vilka jag mötte och insåg att jag hade stenkoll.

Varför går vissa namn och yrken hand i hand?

"Hej, jag heter Sofie." Direkt vet man att hon antingen är frissa eller jobbar i butik. Detsamma gäller hennes kompisar Jenny, Samantha (uttalas SAMANNTA) och Lina.
Manliga frissor har ofta lite mer oväntade namn, inte någon Sebastian, Marc eller Kia direkt. Riktiga frissa-namn är Lars, Jörgen, Daniel och Roger.

"Hej, jag heter Kent". Aha, skomakare, urmakare, bilförsäljare eller handläggare på HSB. Kollega med Bernard, Kjell och Bengt.

"Hej, jag heter Peter". Luktar kommun och landsting långa vägar. Läkare, tandläkare, ekonom på kommunen eller socialarbetare. Jobbar tillsammans med Per, Håkan och Tommy. Dessa artiga herrar har på jobbet möjlighet att spana på Christina, Elisabeth och Monika.

Dagisfröknar behöver inte ens presentera sig. Marianne, Christoffer eller Gunilla har redan innan handslaget ingett sånt förtroende att du kommer på dig själv att nostalgiskt prata om saftsoppa, kuddrum och trehjulingsrace.

Dubbelnamn kan man hitta i samhällets alla samhällsskikt. Carl-Eric, Lars-Erik och Carl-Johan lyfter på hatten istället för att ta i hand när man möter de i sin bruna rock. Kent-Ove, Lars-Gunnar och Jan-Erik som kanske precis fått av sig jobbarkläderna och svidat om till McGordon-jeansen tar däremot ett rejält tag och påpekar käckt att döda fiskar hör inte hemma i mansnävar.