Mazarin

Som så många andra funderar jag på vem det egentligen är som ringer in till alla tv-kanalernas spelprogram som tagit över rollen för den pipande testbilden från kl 02-15 (med avbrott för repriserade nyhetssändningar, trötta 5-minuters debatter och trisskrapning mellan 6-9). På samma sätt undrar jag vem det är som prenumererar på jambas coola, fräcka och dunderhäftiga blinkande bakgrundsbilder. Bara att ringa in och rösta fram en kvinnlig platinablond muskelknutte till Sveriges bidrag i den europeiska kvalitets televisionen är för mig väldigt avlägset. Inte just själva valet av Hulk Hogan, utan själva ringandet och sms:andet.

Lyssnade på föräldraradio nu i helgen, ring så spelar vi. Jag vet inte riktigt vad som hänt men jag var tvungen att sätta mig och ta en mazarin för att smälta chocken. Attityden bland aktiva ringa-in-till-radio-svenskar har förändrats i grunden. Maj-britt 70 hade i helgen turen med sig när slutsiffran var 3 och ringde därför friskt in till Lisa Syrén för att få göra sin röst hörd. Efter 10 minuters babbel om ingenting (men ändå mer substans än Rix-fm, Megapol, NRJ kommer upp i tillsammans på 10 veckor) så kommer så rubriken och frågan. Maj-britt spetsar öronen och försöker förstå frågan. Eller, gör hon det? Nej! Hon sitter och väntar på att hennes tre vänninor, tre barn, 6 barnbarn och 2 barnbarnsbarn som också lyssnar på ring så spelar vi ska ringa Maj-britt och berätta svaret. "Vänta, nu ringer min mobil....ah. tack...då säger jag: lejon!" Grattis Majbritt. Du vann ingenting men du får höra en låt. Varför är det så jäkla viktigt att svara rätt?

Så där sitter jag, äter min mazarin och begrundar attityd-skiftet bland in-ringarna. Läser på mazarinförpackningen: Vinn din vikt i kakor, SMS:a din favoritkaka till 72150 och vinn!

Nu sitter jag bara och väntar på att de ska ringa vilken sekund som helst och säga var jag kan hämta mina 68 kilo mazariner!